Ända sedan jag som 15-åring för första gången fick en systemkamera i handen och tillgång till ett mörkrum har fotograferandet varit ett av mina främsta sätt att uttrycka mig konstnärligt. Även om mitt intresse för bilder, i ärlighetens namn väcktes redan tidigare, när jag började som maskinistlärling på bion i min hemby Vingåker.
Liksom för alla fotografer, skulle jag tro, är det sökandet efter och fångandet av, ljuset och dess spel som det hela kretsar kring. En passion för ljuset, som jag även fick utforska som ljussättarlärling på Östgötateatern i Norrköping under gymnasietiden och senare som ljussättare för teateruppsättningar i diverse fria grupper.
Men utöver sökandet efter ljuset, handlar mitt fotograferande också om att ta med dig som betraktare till en annan plats, en annan verklighet och låta dig uppleva det jag har upplevt, vilket kan vara ett verklighetstroget bergslandskap eller en fantasibild av en gata i stan.
Under mina två utställningar i Berlin, ”Hemma – Zu Hause” och ”Stadtteile”, ville jag på olika sätt just utforska möjligheterna att ta med besökaren på en vandring i ”min” värld. Jag utvecklade då även min idé med ”multibilder”, där ett panorama eller en bild i storformat delas upp i flera mindre bilder, så att man som betraktare får känslan av att titta ut genom ett spröjsat fönster – in i en annan verklighet.
På senare tid har jag börjat experimentera med video-stilleben, där jag tar det ovanstående ett steg längre. Med rörliga, meditativa fotomotiv kan betraktaren, liksom jag själv ofta gör, sätta sig till rätta och låta tankarna flyga medan ögonen vilar sig i vyn. Gärna med en kopp te i handen. Du kan se ett exempel här nedan.
Fortsättning följer.
